Vem hör den dödes önskan
Vem hör den avlidnes sista önskan?
Vem hör orden som inte är skrivna utan endast uttalade till en person de fattat förtroende för?
Hur får man sin röst hörd genom den anhöriges strid att få sin vilja fram?
Hur ska min syster och jag få min mamma och moster att förstå att mormor ville ha det enkelt?
Varför kör dom sitt eget race när mormor pratade med oss om hur hon ville ha det?
Min älskade mormor dog lördagen den 26/4 2008 kl 22.05 i sjukdomen ALS.
Hon dog i en sjukhussäng på USÖ.
Inte en av hennes väninnor besökte henne i hemmet eller på sjukhuset när hon blev sämre...INTE EN ENDA!
Alla dom som hon stöttat och hjälpt i svåra stunder fanns där för henne...
Ska dom då sitta i kyrkan och "hedra" henne!?! ABSOLUT INTE!
Dom sitter där endast för att se, nyfikna och sedan för att "man ska" plus att det är gratis fika efteråt.
Min mormor var politiskt i socialdemokraterna och sedan i Röda Korset. Båda dessa organisationer har en fana som används vid begravningar.
Mormor ville absolut inte ha dessa men tror du att min mamma å moster sa nej till det... ICKE!
Besviken är jag på henne......
Vem hör orden som inte är skrivna utan endast uttalade till en person de fattat förtroende för?
Hur får man sin röst hörd genom den anhöriges strid att få sin vilja fram?
Hur ska min syster och jag få min mamma och moster att förstå att mormor ville ha det enkelt?
Varför kör dom sitt eget race när mormor pratade med oss om hur hon ville ha det?
Min älskade mormor dog lördagen den 26/4 2008 kl 22.05 i sjukdomen ALS.
Hon dog i en sjukhussäng på USÖ.
Inte en av hennes väninnor besökte henne i hemmet eller på sjukhuset när hon blev sämre...INTE EN ENDA!
Alla dom som hon stöttat och hjälpt i svåra stunder fanns där för henne...
Ska dom då sitta i kyrkan och "hedra" henne!?! ABSOLUT INTE!
Dom sitter där endast för att se, nyfikna och sedan för att "man ska" plus att det är gratis fika efteråt.
Min mormor var politiskt i socialdemokraterna och sedan i Röda Korset. Båda dessa organisationer har en fana som används vid begravningar.
Mormor ville absolut inte ha dessa men tror du att min mamma å moster sa nej till det... ICKE!
Besviken är jag på henne......
Ännu en natt
Så sitter man här igen med ännu en sömnlös natt. Det är rörigt i huvudet men ändå så finns inga tankar. Precis som att det är så fullt så hjärnan inte ens har plats att "packa upp filerna" till bildformat.
Varför ska det bli så här när mina goa ungar är här och jag behöver mina tankar och mitt huvud.
Men jag är för dum helt enkelt, lär mig aldrig hur jag funkar. Men hur fungerar jag numera?
Jag får mediciner, sjukintyg och samtaksstöd. Men vem hjälper mig att hitta tillbaka till mig?
Läkaren bara pratar om hur lätt det är att bli sjukskriven och att det är tufft att gå tillbaka när man varit borta så länge.
Men det han inte förstår är att jag har vänt ut och in på hela min person och nu ska jag försöka samla ihop bitarna så att det blir en hel och fungerande människa.
Det har blivit så mycket nu på sista tiden så min reservenergi är borta.
En del av den brände jag på en körhelg ( som bara blev en dag) men det var så roligt, så härligt och upplyftande.
Att samlas över 100 pers å bara sjunga gospel en hel dag.
Det tog en hel vecka att bli en människa men det var det värt.
Sen kom detta med min mormor som har blivit gammal och "sjuklig". Min moster drar igång en jättekarusell som aldrig slutar känns det som.
Till detta kommer min kära mamma som inte vågar säga ifrån till sin syster,
Vem vänder hon sig till då??? Jo till mig som jobbar med skiten.
Men fattar hon inte.. JAG ÄR SJUKSKRIVEN FRÅN DEN BITEN!!!
Men säga det till henne så har man det sju resor värre.
Hon måste säga ifrån till sin syster. Vad ska jag göra åt saken som hon gått med på!?!?!
HOn kan inte säga ja och sen ringa till mig och berätta hur fel hon tycker det.
Hon börjar alltid med att säga " SKa inte tjata men....."
Sen kommer en harang om hur jobbig hennes syster är och hur hennes roll är i denna sits.
Men idag fick hon ett svar hon inte räknat med.... Jag vlev förbannad på henne men då får hon det sårade uttrycket så då ger man sig.
Jag orkar inte ta hand om henne, orkar inte ta den striden hon inte orkar.
JAg är sjukskriven från detta just därför... Jag orkar inte medla, "gulla", lirka å pussla mellan anhöriga och vården.
Jag orkar inte vara den som ska tala om för döttrar att dom inte ska göra allt för sina föräldrar men det är de jag sitter och gör.
Jag undviker telefonen om jag misstänker att hon eftersom samtalet ALLTID slinker in på samma ämne....
Förlåt mormor.... Jag lovade att ge dig en bra och god vård.
Vi har pratat mycket om hur du inte ville ha det och nu är vi där.
Så ofta vi har pratat om hur anhöriga gör sina släktingar sjukare osv...
JAg lovade dig då att det aldrig skulle hända dig....
Men jag orkar inte..... Fölåt!!!
Det är så mycket nu och jag har ingen ork alls.
JAg förstår att mina barn inte vill vara hos mig.... Vem vill vara hos mig som inget orkar.
Varför ska det bli så här när mina goa ungar är här och jag behöver mina tankar och mitt huvud.
Men jag är för dum helt enkelt, lär mig aldrig hur jag funkar. Men hur fungerar jag numera?
Jag får mediciner, sjukintyg och samtaksstöd. Men vem hjälper mig att hitta tillbaka till mig?
Läkaren bara pratar om hur lätt det är att bli sjukskriven och att det är tufft att gå tillbaka när man varit borta så länge.
Men det han inte förstår är att jag har vänt ut och in på hela min person och nu ska jag försöka samla ihop bitarna så att det blir en hel och fungerande människa.
Det har blivit så mycket nu på sista tiden så min reservenergi är borta.
En del av den brände jag på en körhelg ( som bara blev en dag) men det var så roligt, så härligt och upplyftande.
Att samlas över 100 pers å bara sjunga gospel en hel dag.
Det tog en hel vecka att bli en människa men det var det värt.
Sen kom detta med min mormor som har blivit gammal och "sjuklig". Min moster drar igång en jättekarusell som aldrig slutar känns det som.
Till detta kommer min kära mamma som inte vågar säga ifrån till sin syster,
Vem vänder hon sig till då??? Jo till mig som jobbar med skiten.
Men fattar hon inte.. JAG ÄR SJUKSKRIVEN FRÅN DEN BITEN!!!
Men säga det till henne så har man det sju resor värre.
Hon måste säga ifrån till sin syster. Vad ska jag göra åt saken som hon gått med på!?!?!
HOn kan inte säga ja och sen ringa till mig och berätta hur fel hon tycker det.
Hon börjar alltid med att säga " SKa inte tjata men....."
Sen kommer en harang om hur jobbig hennes syster är och hur hennes roll är i denna sits.
Men idag fick hon ett svar hon inte räknat med.... Jag vlev förbannad på henne men då får hon det sårade uttrycket så då ger man sig.
Jag orkar inte ta hand om henne, orkar inte ta den striden hon inte orkar.
JAg är sjukskriven från detta just därför... Jag orkar inte medla, "gulla", lirka å pussla mellan anhöriga och vården.
Jag orkar inte vara den som ska tala om för döttrar att dom inte ska göra allt för sina föräldrar men det är de jag sitter och gör.
Jag undviker telefonen om jag misstänker att hon eftersom samtalet ALLTID slinker in på samma ämne....
Förlåt mormor.... Jag lovade att ge dig en bra och god vård.
Vi har pratat mycket om hur du inte ville ha det och nu är vi där.
Så ofta vi har pratat om hur anhöriga gör sina släktingar sjukare osv...
JAg lovade dig då att det aldrig skulle hända dig....
Men jag orkar inte..... Fölåt!!!
Det är så mycket nu och jag har ingen ork alls.
JAg förstår att mina barn inte vill vara hos mig.... Vem vill vara hos mig som inget orkar.
Sömnlös
När jag ligger i sängen och ska sova så kommer dom, när jag sitter i bilen kommer dom också men när jag sitter här och ska försöka få ner dom på pränt så går det inte.
Jag får inte ner dom tankarna som rör sig i huvudet här.....
Jag förstår det inte, jag vill inte vara ensam med mina tankar. Jag är så trött på det för det äter upp mig inifrån.
Mina barn vill inte vara hos mig, dom vill inte åka hit längre. Det smärtar så varje gång jag hör dom säga det.
Men jag förstår dom... Dom har en mamma som bara mår dåligt och som inte orkara göra en massa saker eller baka å pyssla med dom.
Dom vill vara hos pappa. Gör jag dom orätt som låter dom komma hit varannan vecka?
men jag vill ha dom här, jag vill inte att dom bara ska komma ibland!!!
Utan dom är jag inget, utan dom kan jag lika gärna ligga kvar i sängen och strunta i allt.
Jag vill inte må dåligt längre, jag vill inte förlora mina barn!
Mamma ringde igår och undrade lite om mormor och så. Efter att ha pratat ca 30 min så slänger hon lite snabbt in frågan.. Ja hur mår du nu då?
Ska jag svara henne ärligt? Klarar hon det?
Fixar hon att höra att hennes äldsta dotter äts upp innifrån av ngt som jag tror är inbillning, som min läkare också tror är inbillning eller lathet.
Jag fick ju höra det av honom, hur lätt det är att bli sjukskriven här i sverige.
Jag vill inte ha det såhär men han och de andra jag träffar kanske har rätt. För han tror inte på mig och det gör nog inte psykiatrisjusköterskan heller.
Så nu tvivlar jag med.. Såelar jag ett spel för mig själv och för andra?
Så vad svarar jag då min mamma... Jo det vanliga svaret... " det är ok"
Men min högsta önskan är att någon ska hitta knappen, den som startar allt. Den som tömmer ut allt som finns inom mig och får mig att berätta det som jag aldrig berättat.
Får mig att våga känna, våga yppa mina innersta tankar.....
Nu ska jag ta en sömntablett så jag får sova.... Natti
Jag får inte ner dom tankarna som rör sig i huvudet här.....
Jag förstår det inte, jag vill inte vara ensam med mina tankar. Jag är så trött på det för det äter upp mig inifrån.
Mina barn vill inte vara hos mig, dom vill inte åka hit längre. Det smärtar så varje gång jag hör dom säga det.
Men jag förstår dom... Dom har en mamma som bara mår dåligt och som inte orkara göra en massa saker eller baka å pyssla med dom.
Dom vill vara hos pappa. Gör jag dom orätt som låter dom komma hit varannan vecka?
men jag vill ha dom här, jag vill inte att dom bara ska komma ibland!!!
Utan dom är jag inget, utan dom kan jag lika gärna ligga kvar i sängen och strunta i allt.
Jag vill inte må dåligt längre, jag vill inte förlora mina barn!
Mamma ringde igår och undrade lite om mormor och så. Efter att ha pratat ca 30 min så slänger hon lite snabbt in frågan.. Ja hur mår du nu då?
Ska jag svara henne ärligt? Klarar hon det?
Fixar hon att höra att hennes äldsta dotter äts upp innifrån av ngt som jag tror är inbillning, som min läkare också tror är inbillning eller lathet.
Jag fick ju höra det av honom, hur lätt det är att bli sjukskriven här i sverige.
Jag vill inte ha det såhär men han och de andra jag träffar kanske har rätt. För han tror inte på mig och det gör nog inte psykiatrisjusköterskan heller.
Så nu tvivlar jag med.. Såelar jag ett spel för mig själv och för andra?
Så vad svarar jag då min mamma... Jo det vanliga svaret... " det är ok"
Men min högsta önskan är att någon ska hitta knappen, den som startar allt. Den som tömmer ut allt som finns inom mig och får mig att berätta det som jag aldrig berättat.
Får mig att våga känna, våga yppa mina innersta tankar.....
Nu ska jag ta en sömntablett så jag får sova.... Natti