mollym

Att det aldrig ska ge sig. Ska det aldrig gå uppåt för mig igen. Ska jag fortsätta kravla på botten.
När jag sjukskrev mig i februari så mådde jag så dåligt att jag inte såg något ljus någonstans, ingen utväg ur mitt dåliga humör. Men med medicinens hjälp började jag kunna se lite ljusare på saker och mina tankar blev inte så mörka. Jag sov bättre men där blev det stopp. Inget mer hände.
Det känns som om jag står å stampar på samma ställe som jag gjorde för en månad sedan och jag fattar inget.

Träffade mina arbetskamrater på en personalfest förra veckan och då kom ordet utbrändhet på tal. Nu har jag läst lite om det och den stora frågan är om det inte är det jag har. I någon form iallafall.
Men det känns overkligt och "på låtsas" att säga att man är utbränd.
Det har använts så fel så jag tycker det är mer pinsamt att säga det än att säga att man är deprimerad.

Jag skäms otroligt mycket över min situation och över att jag inte blir bättre. Jag tycker det känns som att folk anser att jag inbillar mig. Att människor tröttnar på att höra att jag inte mår bra när de frågar hur jag mår.
Jag är trött på att känna såhär.

Har träffat en kurator och det kändes bra. Den första träffen gick åt till att "bekanta" oss lite med varandra, se vad jag hade för tankar och vad jag ville ha hjälp med. Hon ställde lite frågor om min situation och om mitt familjeliv. Vi bekantade oss helt enkelt och det kändes som ett mkt bra upplägg.
Jag ska träffa henne igen om 2 veckor.

Önskar också att försäkringskassan kunde ta och betala ut mina pengar. Har inget fått sedan jag blev sjukskriven... *suck*
Tvingas leva på min sambo och det är så jobbigt. det är jobbigt att behöva ligga någon till last på detta sätt.
Ska kontakta dom imorgon igen för att se hur det går.
Allt ska verkligen strula för mig just nu. Nu när det är som jobbigast.

När söndagen kommer så funkar inte min hjärna, jag minns inget, kan inte prata eller tänka. Kan inte forma meningar.
Undrar om det är såhär det känns att bli dement måntro.
Igår sov jag hela dagen. natten innan hade jag inte sovit ngt knappt. Jag har en tendens att må dåligt på kvällen, det är då allt dyker upp och bara vill ut.
Snart tar jag nog knäcken på min älskade sambo med. *L*

Men nu till ngt roligare. Slutet på min systers graviditet närmar sig, det är så härligt att höra hur hon börjar förbereda sig och jag är så glad att jag får vara lite delaktig.
Jag är stolt över att kunna hjälpa henne med de erfarenheter jag har.
Ska bli så otroligt kul att få bli moster kan jag lova!!! Jag väntar med spänning.
Hon är en bra syster och hon kommer att bli en kanon mamma.
Hennes man kommer att bli en bra pappa med
Nu har han ju en jätteanledning till att få leka med leksaker, titta på barnfilm osv...

Och syster.....Snart kan du gå och se på barnbio utan att låna något barn, nu har du snart ett eget att ta med hihi....

Att livet kan vara så komplicerat. Så är det ju för oss alla men det är först nu som jag verkligen är 100% medveten om det. Hur saker man säger eller gör kan falla så olika beroende på hur ens bakgrund eller liv ser ut.
Det är då det gäller att sortera och det ska jag erkänna att jag verkkligen jobbar på. Jag tror människan om gott och därför så fattar jag iinte när "fel "saker sägs, eftersom jag inte säger dom i ont syfte.

Jag kan bli stött när jag i efterhand får reda på att ngt jag sagt eller gjort fallit fel eftersom jag inte menat så med det. Jag önskar att människor som faktiskt känner mig eller borde känna mig lite vet att jag inte är sådan.
Jag vill verkligen inte tro att jag är den som skryter och skrävlar för det är absolut inte min mening utan ibland så vill jag visa att även lilla jag kan.
I en stor värld där man får kriga sig fram till en plats så är sådant ett måste och nu kan jag inte hvda mig med en vacker och välprydd trädgård eller en vackert inredd villa.

För om man har det fina hemmet eller en arbetad trädgård så behövs inga ord, det räcker med att stolt gå rut och med inklädda ord skryta och skrävla. Jag har sett det och vet att det det är så.
Då måste man hitta sin grej och köra på den. Så när jag för en gångs skulle tycker att jag har gjort ngt bra och är glad för en sak och vill berätta det för alla och envar så blir det fel.
Jag måste lägga band på mig och mitt sätt att prata annars lär man få klättra på den berömda stegen MÅNGA gånger och det vet jagi nte om jag orkar faktiskt.

Helt ärligt så är jag så förbannat trött på att klättra upp och ner.. Man tar ett par pinnhål upp och rasar en massa ner igen. Så just nu så orkar jag inte ens bry mig utan jag blir förbannad... Jag är sån här.... FACE IT!!!!
Känns lite småskönt att ha dagar då man tänder på alla cylindrar men dom dagarna är få.

Nu är det iallafall matdags så jag får väl fortsätta lite senare.....

Att det ska vara så svårt att slutföra saker jag börjat på. På jobbet fixar jag det, men hemma och på fritiden,
Jag har en massa projekt som inte slutförs. Utan blir liggande där halvfärdiga i något skåp.
Det senaste är mitt tappra försök att få till det snyggt hemma nu när vi städat ur det så fint.
Så efter att det nya duschdraperiet satts upp så fick jag en kick att piffa upp badrummet.
Så in till IKEA bar det av för att köpa en svart badrumsmatta och svarta och vita handdukar att ha som gästhanddukar.
Väl framme i den stora butiken startar min enorma fantasi och genast har jag glömt allt vad utrymme och annat heter.

Då och då bromsar min sambo mig och menar lite snällt att vi inte har den platsen som krävs för allt jag pekar på.
Tillslut känner jag mig som ett tillrättavisat barn som inte förstår. Så irriterande nu när mitt tänkande har kommit igång.
Han gör ju såklart rätt i det han gör men jag blir så frustrerad. Blir så stött och lite sårad av att det inte går.
Nu förstår jag hur barnen känner det när de vill att man ska plocka ner månen åt dem tex.

I dessa butiker som IKEA eller Village så drömmer jag mig bort.  I den sistnämnda butiken njuter jag bara av att gå in. Allt är så prydligt staplat och färgsorterat. Så att allt med rosa och liknande nyanser står på samma område osv.
Den butiken gör mig varm i själen bara av att gå in i den och gå ett varv. Kan faktiskt ibland känna ett starkt drag av behöva gå dit, som en drog.
Men på IKEA så flyger min fantasi iväg helt. Jag fantiserar, möblerar och varierar rum efter rum. Det ena vackrare än det andra.

Jag ser på vad andra människor plockar ner i sina vagnar och försöker i mitt inre se deras tankar och glädje i det dom handlar.
Tänk att man kan analysera människor i en butik, undrar om det finns ett sådant yrke för isåfall skulle jag vara som klippt och skuren för det.
Det är mycket som jag skulle vara klippt och skuren för men sådana yrken finns inte dessvärre.

Så här sitter jag nu och ser på en halvt nermonterad hylla som jag har börjat måla. Det är vår hemmagjorda badrumshylla som ska få färg. Och allt jag faktiskt tänker på nu är att det skulle vara skönt att fly bort en stund. Fly bort till sambons kusin och bara vara. Där kände jag ett sådant lugn och bara kunna gosa med de små. Inga krav, inga måsten inget ansvar och en härlig människa och en vacker natur.

Får man vara trött på sina barn? Får man känna förtvivlan och rädsla över att vara ensam med dem ibland?
Skäms när jag tänker så, men idag är dom billiga.
Mina älskade små troll gör allt för att klämma ur all energi deras stackars nerviga mamma har.

Min dotter är ju som hon är den underbara lilla tjejen, med sina spontana infall och sin sprudlande energi. Men hennes liv behöver styras av rutiner och fasthet och just nu så mår jag dåligt och då har jag svårt att tänka så.
Min lille son har hittat en ny passion här i helgen... Nämligen att bajsa utomhus.

Så igår så var det "bajsjakt" här i området. Jag och sonen spanade efter platsen där han gjort sina behov.
Och där, under en balkong låg den lilla högen väl gjömd av gräs.
Han ser på mig stolt och säger: " HÄR MAMMA!!! HÄR BAJSADE JAG

Hans stolthet går inte att ta miste på och jag ler inombords och förklarar att man inte bajsar såhär ute bland husen.
Nu tror ju jag att detta var en engångsgrej, men icke då..... Idag var det dags igen men denna gång hann jag få tag i honom innan det hann komma ut.

Denna gång ler jag inte inombords, denna gång kommer förtvivlan inom mig. Vad har jag gjort för fel??
varför gör han så? Hur ska jag få honom att sluta?
När sonen är tvättad och jag startar med matlagningen igen så lyckas han trassla in sig mellan två stolar och lugnet bryts av ett vrål. Barar att trösta och släppa pannkakorna. Ska vi någonsin få lunch

Suck.... Ibland så vill denna mamma bara ta semester.

När sambon åkte för att skruva bil idag sa jag lite halvt oroligt att jag var orolig för att vara ensam med barnen. Oron kommer från att jag häromdagen mådde väldigt dåligt. han lugnar mig med att " Han bara finns 10 minuter bort"

Så när allt här hemma rör ihop sig, när tröttheten, oron och tankarna kommer och jag vill höra hans röst. Då går det inte att få tag på honom. han svarar inte alls.
Nu kan det tyckas att jag begär att han står i jour men så är inte fallet.
Han behöver vara ifred, det är bara jag som fånar mig.

Jag är mamma och ska klara sådant här. Han behöver sin lediga tid från oss och slippa mitt eviga depp.
Är ju inte meningen att vara så krävande, så nu ska jag inte ringa mer idag utan han lär ju se att jag har ringt.
Patetisk man är då. Han är ju inte van med barn och stoj eller med en psykiskt nere sambo.


Nu ska jag steka vidare på pannkakorna. Lunchen är minst en timme försenad eftersom jag har fått pyssla med sonens förehavanden.