mollym

Att det aldrig ska ge sig. Ska det aldrig gå uppåt för mig igen. Ska jag fortsätta kravla på botten.
När jag sjukskrev mig i februari så mådde jag så dåligt att jag inte såg något ljus någonstans, ingen utväg ur mitt dåliga humör. Men med medicinens hjälp började jag kunna se lite ljusare på saker och mina tankar blev inte så mörka. Jag sov bättre men där blev det stopp. Inget mer hände.
Det känns som om jag står å stampar på samma ställe som jag gjorde för en månad sedan och jag fattar inget.

Träffade mina arbetskamrater på en personalfest förra veckan och då kom ordet utbrändhet på tal. Nu har jag läst lite om det och den stora frågan är om det inte är det jag har. I någon form iallafall.
Men det känns overkligt och "på låtsas" att säga att man är utbränd.
Det har använts så fel så jag tycker det är mer pinsamt att säga det än att säga att man är deprimerad.

Jag skäms otroligt mycket över min situation och över att jag inte blir bättre. Jag tycker det känns som att folk anser att jag inbillar mig. Att människor tröttnar på att höra att jag inte mår bra när de frågar hur jag mår.
Jag är trött på att känna såhär.

Har träffat en kurator och det kändes bra. Den första träffen gick åt till att "bekanta" oss lite med varandra, se vad jag hade för tankar och vad jag ville ha hjälp med. Hon ställde lite frågor om min situation och om mitt familjeliv. Vi bekantade oss helt enkelt och det kändes som ett mkt bra upplägg.
Jag ska träffa henne igen om 2 veckor.

Önskar också att försäkringskassan kunde ta och betala ut mina pengar. Har inget fått sedan jag blev sjukskriven... *suck*
Tvingas leva på min sambo och det är så jobbigt. det är jobbigt att behöva ligga någon till last på detta sätt.
Ska kontakta dom imorgon igen för att se hur det går.
Allt ska verkligen strula för mig just nu. Nu när det är som jobbigast.

När söndagen kommer så funkar inte min hjärna, jag minns inget, kan inte prata eller tänka. Kan inte forma meningar.
Undrar om det är såhär det känns att bli dement måntro.
Igår sov jag hela dagen. natten innan hade jag inte sovit ngt knappt. Jag har en tendens att må dåligt på kvällen, det är då allt dyker upp och bara vill ut.
Snart tar jag nog knäcken på min älskade sambo med. *L*

Men nu till ngt roligare. Slutet på min systers graviditet närmar sig, det är så härligt att höra hur hon börjar förbereda sig och jag är så glad att jag får vara lite delaktig.
Jag är stolt över att kunna hjälpa henne med de erfarenheter jag har.
Ska bli så otroligt kul att få bli moster kan jag lova!!! Jag väntar med spänning.
Hon är en bra syster och hon kommer att bli en kanon mamma.
Hennes man kommer att bli en bra pappa med
Nu har han ju en jätteanledning till att få leka med leksaker, titta på barnfilm osv...

Och syster.....Snart kan du gå och se på barnbio utan att låna något barn, nu har du snart ett eget att ta med hihi....