Vågmästare
Känner mig som ett barn nu, ett barn som inget klarar. Som måste tas omhand, läras och fostras på nytt igen.
Ibland så känns det som om jag skulle lida av någon form av demens och att jag har glömt att göra de mest nödvändiga saker, saker som i vanliga fall görs på rutin.
Det är så frustrerande för helt plötsligt kommer ett behov av att bevisa att jag kan.... Att jag kan själv....
Har gått ner 13 kg sedan i april och det känns bra ( om vågen nu stämmer)
Hade som mål att bara väga och mäta mig 1 gång i månaden, den 20e. Men detta fungerade bara första månaden.
För när jag märkte att jag tappade kilon så startade mätningen och vägningen. Så under en dag så kan jag väga mig minst 4 ggr.
Det blir som ett mantra att varje gång jag varit på toa så måste jag väga mig och om jag har ökat i vikt får jag ångest men om jag har tappat i vikt så mår jag bra.
Nu snodde sambon en del av vågen så den inte går att använda... *suck*
Nu får jag problem istället för nu har jag inget om jag inte hittar på andra ideer.
Det är det som är skumt, det känns som att allt jag börjar med blir en form av ångestdämpare och när min omgivning får reda på det så måste jag sluta.
Försökte prata med min läkare om detta men det enda han pratade om var att jag skulle börja arbetsträna.
Då vet jag hur det går, då blir jobbet en form av "ångestpressare"
För någon månad sedan så var det så mycket lättare att hantera tankar och ångest men nu är det värre.
Nu känns det som att jag bara trycker ner allt och försöker dämpa känslan inom mig med olika saker.
Mycket oro finns för vad som kommer upp hos kuratorn framöver och hur mina nära och kära ska stå ut med mig.
Jag vill inte ha ångest, jag vill inte må dåligt och jag vill inte ha ett inre tryck hela tiden
Ibland så känns det som om jag skulle lida av någon form av demens och att jag har glömt att göra de mest nödvändiga saker, saker som i vanliga fall görs på rutin.
Det är så frustrerande för helt plötsligt kommer ett behov av att bevisa att jag kan.... Att jag kan själv....
Har gått ner 13 kg sedan i april och det känns bra ( om vågen nu stämmer)
Hade som mål att bara väga och mäta mig 1 gång i månaden, den 20e. Men detta fungerade bara första månaden.
För när jag märkte att jag tappade kilon så startade mätningen och vägningen. Så under en dag så kan jag väga mig minst 4 ggr.
Det blir som ett mantra att varje gång jag varit på toa så måste jag väga mig och om jag har ökat i vikt får jag ångest men om jag har tappat i vikt så mår jag bra.
Nu snodde sambon en del av vågen så den inte går att använda... *suck*
Nu får jag problem istället för nu har jag inget om jag inte hittar på andra ideer.
Det är det som är skumt, det känns som att allt jag börjar med blir en form av ångestdämpare och när min omgivning får reda på det så måste jag sluta.
Försökte prata med min läkare om detta men det enda han pratade om var att jag skulle börja arbetsträna.
Då vet jag hur det går, då blir jobbet en form av "ångestpressare"
För någon månad sedan så var det så mycket lättare att hantera tankar och ångest men nu är det värre.
Nu känns det som att jag bara trycker ner allt och försöker dämpa känslan inom mig med olika saker.
Mycket oro finns för vad som kommer upp hos kuratorn framöver och hur mina nära och kära ska stå ut med mig.
Jag vill inte ha ångest, jag vill inte må dåligt och jag vill inte ha ett inre tryck hela tiden
Kommentarer
Trackback