mollym

Tänk så annorlunda allt kan bli. det behövs inte så mycket faktiskt. Små saker som blir hiskerligt stora.
Om jag då hade vetat det jag vet idag så hade allt sett annorlunda ut. Då hade man inte suttit här som en gnällig, manisk och besatt kvinna.
Jag har verkligen blivit nojjig under denna tid. Knepigt värre. Jag ljuger ska jag väl villigt erkänna och då handlar det om mat. För om jag förnekar att jag ätit allt onyttigt så har det inte hänt.. eller??
Lite strutsvarianten faktiskt.
Idag har jag dock inte ätit något så idag har jag inte frossat *L*  om det nu skulle vara så mycket bättre.

Jag har iallafall några punkter jag ska prata med kuratorn om på torsdag. Det upptäckte jag idag faktiskt.
Min godtrogenhet gentemot mina medmänniskor. Jag vill inte vara så godtrogen och bli lurad.
Jag vill ändra mig där, inte lita blint på vad andra säger utan försöka se igenom när jag kanske anar att en lögn kryper fram.
Jag blir så jäkla lurad varje gång. Fast jag innerst inne anar att det osar skumt.
Men av princip så sållar jag skarpt vad andra säger om människor ( skvaller) eftersom jag vet att det kan röra sig om missförstånd. Men när det bli personligt då är det svårt.

Hej å hå vad jag talar i gåtor nu *S*... Var inte min mening men jag har funderat på detta ett par dagar så nu kände jag att det var dags att avsluta det för denna gång.
Kan ju inte mala på i det oändliga ju, då kommer man ju ingen stans här i livet.

Nu bär det av till sommarhuset och en halvklippt gräsmatta!!!
Tjoho!