Ärlighetens dag
Varför ska det vara så svårt att hålla ordning i sitt liv. Ordna allt i tid och ha koll på saker och ting.
Det är något jag inte kan förstå. Folk omkring mig verkar ha stenkoll på sitt liv eller så är dom skitduktiga på att dölja det.
MItt hem är konstant kaos och som grannen lite snällt sa idag....Det här är ju ni.....
SKITKUL.... Vill inte vara den som har en enda röra hemma ju!!!
Jag vill ha ett rent och prydligt hem, laga god och hälsosam mat, ha hela och rena barn. Inte ha högvis med tvättad/otvättat tvätt.
Inte ha möbler stå på varandra och grejor i varje vrå. Snart gör jag en REJÄL rensning och kastar ALLT!!!
Imorgon ska vi vara barnvakt till sambons kusinbarn. Två små tjejer på 1 och 2 år.
Mamman har aldrig varit hemma hos oss och jag vill inte att hon ska få en chock och känna att här vågar jag inte släppamina små barn.
Hur fixar andra det? Hur kan en person som mår dåligt sköta två små barn, hålla rent och snyggt hemma.?
Det undrar jag helt ärligt, men det kanske bara jag som är lat... Vem vet.
Det kommer jag snart att reda ut antar jag då min kurator är väldigt bra, hon ser det jag inte ser och hör det jag inte säger.
Vi ska jobba på mitt JAG som det så fint heter, min självbild och varför jag trycker ner mig själv så mycket.
Hon ska hjälpa mig att se mig själv med andra, mer rättvisa ögon än dom jag har..
Jag ska få hjälp att "TA TAG" i saker. SOm det nu är så VILL jag men får inte TUMMEN UR.
Det är som i högstadiet, där ville jag så mycket, pluggade så hårt men fick aldrig bra resultat.
Min syster hjälpte mig att hitta en studieteknik på gymnasiet som hjälpte mig igenom faktiskt. Min tre år yngre syster hittade metoden som hjälpte mig.
Det är Otroligt eller hur??
Nu önskar jag att jag hittar en teknik som funkar för mig idag, i mitt liv med familj , släkt och vänner.
Jag tror jag hade en förut innan jag skilde mig, men den var nog påtvingad och kanske inte alls funkade. Jag trodde den fungerade men såhär i efterhand med facit i hand så ser jag ju att min teknik endast var tillfällig och den brakade ju mot slutet när jag fick dra lasset ensam.
Det gick så länge vi var två men som ensam rasade det fort. Och när jag sedan flyttade så brakade allt och min ekonomi rasade.
Eftersom jag kände mig så usel att behöva tigga pengar så undvek jag att tala om hur mktrt jag igentligen behövde utan gömde en massa räkningar.
Det straffade sig rejält och straffet är att jag får vänta ngr år innan jag ens kan tänka på att skaffa hus.
Känns så surt och jag skäms över att behöva hitta på lögner över hus vi hittar men inte får köpa.
Nu är det ute här och nu kommer snart folk i min omgivning veta det men jag orkar inte hålla på det längre.
Orkar inte försköna sanningen och speciellt inte nu när ett toppenhus har dykt upp.
Jag har lovat mig själv att vara så ärlig jag bara kan och orkar vara. Och inte ljuga om skitsaker som är oviktiga. Jag vill att min omgivning ska veta att de kan lita på mig.
Tack och godnatt!!
Det är något jag inte kan förstå. Folk omkring mig verkar ha stenkoll på sitt liv eller så är dom skitduktiga på att dölja det.
MItt hem är konstant kaos och som grannen lite snällt sa idag....Det här är ju ni.....
SKITKUL.... Vill inte vara den som har en enda röra hemma ju!!!
Jag vill ha ett rent och prydligt hem, laga god och hälsosam mat, ha hela och rena barn. Inte ha högvis med tvättad/otvättat tvätt.
Inte ha möbler stå på varandra och grejor i varje vrå. Snart gör jag en REJÄL rensning och kastar ALLT!!!
Imorgon ska vi vara barnvakt till sambons kusinbarn. Två små tjejer på 1 och 2 år.
Mamman har aldrig varit hemma hos oss och jag vill inte att hon ska få en chock och känna att här vågar jag inte släppamina små barn.
Hur fixar andra det? Hur kan en person som mår dåligt sköta två små barn, hålla rent och snyggt hemma.?
Det undrar jag helt ärligt, men det kanske bara jag som är lat... Vem vet.
Det kommer jag snart att reda ut antar jag då min kurator är väldigt bra, hon ser det jag inte ser och hör det jag inte säger.
Vi ska jobba på mitt JAG som det så fint heter, min självbild och varför jag trycker ner mig själv så mycket.
Hon ska hjälpa mig att se mig själv med andra, mer rättvisa ögon än dom jag har..
Jag ska få hjälp att "TA TAG" i saker. SOm det nu är så VILL jag men får inte TUMMEN UR.
Det är som i högstadiet, där ville jag så mycket, pluggade så hårt men fick aldrig bra resultat.
Min syster hjälpte mig att hitta en studieteknik på gymnasiet som hjälpte mig igenom faktiskt. Min tre år yngre syster hittade metoden som hjälpte mig.
Det är Otroligt eller hur??
Nu önskar jag att jag hittar en teknik som funkar för mig idag, i mitt liv med familj , släkt och vänner.
Jag tror jag hade en förut innan jag skilde mig, men den var nog påtvingad och kanske inte alls funkade. Jag trodde den fungerade men såhär i efterhand med facit i hand så ser jag ju att min teknik endast var tillfällig och den brakade ju mot slutet när jag fick dra lasset ensam.
Det gick så länge vi var två men som ensam rasade det fort. Och när jag sedan flyttade så brakade allt och min ekonomi rasade.
Eftersom jag kände mig så usel att behöva tigga pengar så undvek jag att tala om hur mktrt jag igentligen behövde utan gömde en massa räkningar.
Det straffade sig rejält och straffet är att jag får vänta ngr år innan jag ens kan tänka på att skaffa hus.
Känns så surt och jag skäms över att behöva hitta på lögner över hus vi hittar men inte får köpa.
Nu är det ute här och nu kommer snart folk i min omgivning veta det men jag orkar inte hålla på det längre.
Orkar inte försköna sanningen och speciellt inte nu när ett toppenhus har dykt upp.
Jag har lovat mig själv att vara så ärlig jag bara kan och orkar vara. Och inte ljuga om skitsaker som är oviktiga. Jag vill att min omgivning ska veta att de kan lita på mig.
Tack och godnatt!!
Kommentarer
Trackback