mollym

Vad svårt det är att få tid att göra saker när man är ledig.I torsdags så umgicks jag med en vän jag inte träffat sen innan jul. Det var efterlängtat. En massa snack hit och dit om ditt och datt.

Sen kom fredagen och då borde jag haft tid att skriva eftersom ajg var ledig. Men då hade jag fullt upp med att göra inget.
Tog mig till sist till Rejmes för att hämta den eftertraktade antennen till bilen ( piratgrejorna passade inte)
men se då hade de precis stängt för lunch!!
Dom skulle öppna 45 minuter senare men då fick det vara tills måndag. Sitta utanför Rejmes är ju inte så lockande en ledig dag.

På kvällen så klämde jag nästan en kebabpizza, det var skitdumt. Natten blev sååååå lång. Pizzan rumlade runt en bra stund i magen och sova var omöjligt.
Sen visste jag att jag VAR TVUNGEN att sova eftersom jag skulle upp och jobba.
Somnade kl 04.45 och kl 05.45 ringde larmet.
Då är  livet härligt.

Dagen gick så fort, det trodde jag inte den skulle göra. Så när klockan igentligen är 19.00 så känns det som att den är minst 22.00.

Var hos sambons bror idag, han är så duktig och går ner massa i vikt. han kör GI och har tappat över 6 kg på 2 veckor.
Skibra, tycker jag.
Önskar jag hade den styrkan som han har. Men som sambon säger så ; "Gå ner i vikt är inte så svårt, utan att behålla vikten är det svåra"
Mitt problem är att jag använder maten som en lugnande effekt. Det är som en drog.

Igår är ett typexempel. Jag är ledig och tar en sovmorgon, Äter frukost vid 9.00 och allt är frid och fröjd. Sedan slår matjävulen till och ett sug skapas.
Nu finns bara tanken på mat i huvudet men jag försöker att distrahera mig ( som alla experter säger man ska göra)
Tar en promenad, en lång sådan men det hjälper inte. Försöker ringa sambon men han är inte anträffbar just då.
Det slutar men att jag far till ICA och köper en grillad kyckling och en liten potatissallad. Äter upp en massa på kycklingen och delar av potatissalladen.
Sedan är jag lugn.... Så sjukt, eller hur?
Matmissbruk i all ära, jag är den första att skriva under på det. Men hur gör man för att bli kvitt det??

Hade inte detta problem innan min skilsmässa. Då fanns inte avundsjuka och tvångsätande.
Det bara "ploppade" upp och nu vill det inte gå tillbaka.
Nu vet jag att några av mina nära och kära läser detta, men var bara lugna.... Jag är ingen psykopat som ska råna ICA för att jag är sugen på mat ;)

Får väl ringa min husläkare och säga " hej jag är matmissrukare"
Då svarar hon väl bara ; " Ta två alvedon och hör av dig på måndag om det inte blivit bättre"

Man skulle kunna bli läkare på vårdcentral ju :D
Krävs tre fraser för att klara sig....
1. Ta en alvedon och återkom i morgon ( och då är jag ju ledig såklart och hänvisar till en kollega)
2.Avvakta ( förhoppningsvis så har jag hunnit byta vårdcentral innan dess eller så har patienten sökt       akutvård)
3. Jag remiterar dig till specialist (kön till specialister är så lång så att patienten hinner dö innan och då är det ju sjukhusets fel)

Så mitt framtida karriärval för denna dag är LÄKARE!!!