mollym

Så sitter man här med absolut inget att skriva om. Skallen känns helt tom på tankar, men ändå vet jag att huvudet är fullt av dem.
Önskar att jag kunde skriva ner allt som rör sig i huvudet när jag sover, för då minsann händer det grejer.
Är inte mig själv just nu. hittar inte orden och har svårt att bilda meningarna.
Tur att man ska träffa läkare på måndag. Får väl se vad han säger.

Det är nog inte många i min omgivning som vet att jag är sjukskriven, inte mina föräldrar iallafall.
En kompis vet och dom på jobbet såklart. Sambons familj vet nog inget heller.
Känns så svårt att berätta, känns som att jag har misslyckats eller att jag inbillar mig allt.
Tror att många skulle se det som att jag bara vill ha uppmärksamhet eller "vara ledig".

För det är ju tyvär som så, att när jag inga måsten har eller tvång så går allt bra. Men så fort jag har saker jag vet att jag måste göra så skiter sig allt.
Många av dom tankar som flödar i mitt huvud hör till men dom är så jobbiga ändå.
Jag tror det är ngt fel på mig eftersom jag blir sådan här.

Det är jobbigt att behöva se hur andra människor måste "anpassa sig" eller hjälpa mig så det är därför jag inget säger.
Vill inte att andra ska skämmas över hur jag är och beter mig.
Bara barnen inte tar illa vid och blir som jag.

Till mina barn och nära och kära..... Ni betyder allt ...

Godnatt