Kalas med kras...
Vad vore ett kalas på min sambos sida utan prat om sjukdom.
Jag vet att det är en naturlig del i deras liv, då sjukdomen följer dem alla. Men varje gång så blir stämningen tryckt och det är bara jobbigt så jag undviker helst kalasen om jag slipper.
Denna gång var bara sambons halva där och då blir det automatiskt snack om detta, hade den andra halvan av släkten varit där hade det inte blivit så "djupt" eller kanske inget alls.
Disskussion om julen kom upp och det blir även iår dubbla julbord.. *suck*
Jag lovade mig själv lugna jular när jag blev vuxen men har tyvär inte lyckats med detta. Måste julen vara ett enda flängande hit och dit?
För hur man än gör så sårar man alltid ngn. Denna jul kommer vi återigen komma mätta till mina förä'ldrar och det är oförskämt tycker jag.
Var så glad att i år bara äta en enklare "brunch" men icke =(
Men julen är snart över och får jag bara de tabletter jag vill ha av läkaren så ska nog julen klaras av med.
Ville inte följa med idag på kalas men gjorde det ändå, för de andras skull.
Och det blev för mkt helt enkelt. Jag orkade inte höra på allt som sades om alla varianter på operationer osv, osv.
När sedan det var dags att åka så disskuterades detta med moderskänslor.
Sambon retar mig alltod för att mina band från livmodern är så starka men jag har inte tagit så allvarligt på det. Men svärmor hjälpte mig att förtydliga det. Jag har extremt starka moderskänslor ( band) för mina barn och det är inte bra. Så mellan raderna så kan jag ju tolka det som att jag månar för mkt om mina barn.
Men ska jag nu vara krass och otäckt ärlig så fostrar jag mina barn och låter dom inte härja fritt ( till skillnad från andra)
Jag skrämmer inte upp dem med att viss mat skapar canser ( som andra)
Jag är bara orolig för dom. Och denna världen är inte barnvänlig tyvär som den var när vi var små.
Så nu sitter jag här och tröstar mig men det gick inte med mat eller med nålar utan jag tog till annat som jag håller för mig själv.
Snart är det över och snart väntar det nya året. Det ska bli så skönt, så skönt...
Jag vet att det är en naturlig del i deras liv, då sjukdomen följer dem alla. Men varje gång så blir stämningen tryckt och det är bara jobbigt så jag undviker helst kalasen om jag slipper.
Denna gång var bara sambons halva där och då blir det automatiskt snack om detta, hade den andra halvan av släkten varit där hade det inte blivit så "djupt" eller kanske inget alls.
Disskussion om julen kom upp och det blir även iår dubbla julbord.. *suck*
Jag lovade mig själv lugna jular när jag blev vuxen men har tyvär inte lyckats med detta. Måste julen vara ett enda flängande hit och dit?
För hur man än gör så sårar man alltid ngn. Denna jul kommer vi återigen komma mätta till mina förä'ldrar och det är oförskämt tycker jag.
Var så glad att i år bara äta en enklare "brunch" men icke =(
Men julen är snart över och får jag bara de tabletter jag vill ha av läkaren så ska nog julen klaras av med.
Ville inte följa med idag på kalas men gjorde det ändå, för de andras skull.
Och det blev för mkt helt enkelt. Jag orkade inte höra på allt som sades om alla varianter på operationer osv, osv.
När sedan det var dags att åka så disskuterades detta med moderskänslor.
Sambon retar mig alltod för att mina band från livmodern är så starka men jag har inte tagit så allvarligt på det. Men svärmor hjälpte mig att förtydliga det. Jag har extremt starka moderskänslor ( band) för mina barn och det är inte bra. Så mellan raderna så kan jag ju tolka det som att jag månar för mkt om mina barn.
Men ska jag nu vara krass och otäckt ärlig så fostrar jag mina barn och låter dom inte härja fritt ( till skillnad från andra)
Jag skrämmer inte upp dem med att viss mat skapar canser ( som andra)
Jag är bara orolig för dom. Och denna världen är inte barnvänlig tyvär som den var när vi var små.
Så nu sitter jag här och tröstar mig men det gick inte med mat eller med nålar utan jag tog till annat som jag håller för mig själv.
Snart är det över och snart väntar det nya året. Det ska bli så skönt, så skönt...
Kommentarer
Trackback