mollym

Jag blir så förvirrad över människors tankar. Vi strider ju så hårt för att vi alla ska respektera varandras åsikter och att alla har rätt till en egen åsikt.
Även om vi inte håller med så accepterar vi den andres åsikter därför att vi tycker om personen och respekterar den.
Men jag försöker verkligen att respektera min omgivnings åsikter även om jag inte alltid håller med.
Så här långt tror jag de flesta är med mig i mina funderingar och ngr tänker säkert för sig själv att "såklart ska man acceptera en annan människas åsikter"

Detta håller nästan.... Men jag har upptäckt en punkt där det av ngn anledning INTE accepteras och det är när man nämner att man inte är ngt större fan av julen..
JULEN är ett ämne man INTE får ha negativa tankar om.
Detta märkte jag förra året när 90% av min sambos familj idiotförklarade mig för att jag kunde tänka mig att jobba julhelgen.

Jag ser bara en massa sorg, stress och fläng under jul. Så många människor som glöms bort eller är för sjuka ellr gamla för att kunna hälsa på släkt och vänner.
Eller så har de mist sina nära och kära och sitter ensamna på julen.
Jag kan se det som ett hedersuppdrag att få ge lite värme till dessa människor.
Eftersom jag själv har tappat min julglädje så försöker jag ge av min värme istället.

En klapp på kinden, ett vänligt ord eller en kram på julafton kan ge så otroligt mkt mer än att sitta vid ett stort dukat julbord där alla stressat i sig av julmaten på mindre än en timme.
Men jag kände då att ngt sådant inte existerade i deras sinnen och då faller julens budskap. Hur kan man säga sig "älska" julen när man inte ens sänder sin medmänniska en endaste tanke på självaset julafton.

Själv har min glädje försvunnit för julen då jag sett alldeles för mkt av stressen, sorgen över att inte kunna ge barnen allt som hör julen till och ensamheten.
Jag ser hur människor söker sin julglädje i att köpa en massa paket, överpynta sina hem och bjuda på överdådiga julbord.

Jag vill vara liten igen och kunna få fly undan verkligheten och istället sitta vid mammas och pappas köksbord den 23 december och vänta på att skinkan ska bli klar.
Jag minns doften av den varma skinkan och sedan när första provsmakningen skulle ske. Klockan var ofta ganska sen och innan hade vi hunnit klätt granen och pyntat. Mamma hade tvättat golven och syrran och jag hade lovat att stanna på rummen tills golven var torra.
Sedan kom de obligatoriska plastmattorna på och allt var klart.

Jag älskade den dagen.... Den 23 december..
Innan allt det andra drog igång....

När julaftonsmorgon kom hade alltid min syster och jag en present under öppna spisen och jag minns att jag gillade morgonen med men sedan kom middagen och min släkt kom.
Jag blev alltid så stressad på julen. Min moster, morbror och kusin var jämt så stressade så det smittade av sig på mig.
Sedan är det en del annat också med min släkt som jag inte vill gå in på här men som ligger djupt i mig med.

Min största sorg är att jag kommer att förstöra mina barns julkänsla. DOm har en sådan synisk mamma så att deras barndoms jular kommer att bli förstörda.
Jag hoppas att dom ska kunna hitta glädjeämnen som jag gjorde när jag var barn och att dom inte blir som sin mamma.

Så nu sitter jag här och försöker hitta ngn form av julkänsla så att denna julen ska bli bättre.
Försöker att finna den genom att titta på Leilas jul, lyssna på julmusik och läsa om div jultips.
Men jag blir bara ledssen och sorgsen...

Jag vill ge alla ett stort råd inför julen..;

KÄNNER DU NGN ELLER VET DU NGN SOM KOMMER ATT VARA ENSAM PÅ JULAFTON.
NÄR DU ÄNDÅ ÄR PÅ VÄG TILL DITT EGET JULFIRANDE SÅ RING PÅ DÖRREN OCH ÖNSKA EN GOD JUL.

En så otrolig liten sak att göra osm inte tar ngn tid men ger så otroligt mkt...

Ge en GUDS FRID till alla denna jul